Ibland är placerandet ganska orättvist. Om du har en placeringsportfölj, liten eller stor, så borde du kanske nu och då ta ställning till rådande marknadsläge, dina placeringsobjekt och annars bara följa med vad som händer med dina placeringar. Du borde med andra ord jobba för dina avkastningar!

Månadspsararen har inte sådana här bekymmer. Nej, långt ifrån… Om du börjar från noll, eller med en liten summa och placerar månatligen i någon fond eller indexfond behöver du inte kunna överhuvudtaget något om placeringar. Absolut ingenting! Du behöver inte följa marknaden, du behöver inte fundera på skatter, till och med kostnaderna får du rätt nära noll om du väljer som sparform en kostnadseffektiv indexfond.

Till månadsspararens bekymmer hör inte heller att fundera på diversifieringen, det sköts automatiskt. Tidsdiversifigeringen sköts likaså automatiskt, timingrisken finns helt enkelt inte. Du behöver inte fundera på allokeringen, dvs fördelning mellan förmögenhetsklasser, det sköts automatiskt i produkten om du inte vill ha allt i aktier. Du behöver inte ens fundera på att återinvestera dividenderna, också det sköter sig självt!

De facto är månadsspararens liv just så här lätt i många många år! Men fastän man placerar samma summa månatligen i ur och skur skulle man ju kunna tro att några risker borde det ju finnas med det här. Men nepp, det finns de inte i verkligheten, varken med summor eller i euron.

Även om indexen och fonderna man placerar i skulle gå riktigt uselt så skapar det inte särskilt stora bekymmer för månadsspararen. Det gäller dock att hålla fast i sparandet, det är det enda placeraren behöver fundera på.

Låt oss ta ett konkret exempel. Du sparar 100$/mån i S&P500 (index för 500 stora amerikanska börsbolag) och spartiden är värsta möjliga. Du inleder sparandet på IT-bubblans topp, precis när allt är som dyrast i mars 2000 och kollar läget när allting ser som sämst ut i mars 2009 på finanskrisens botten. Enligt den här räknaren skulle det inflationskorrigerade slutresultatet av en sådan otursdrabbad spartid leda till att 10.800$ som investerats hade sjunkit till 7.124$ under dessa 9 år.

Du märker alltså att in i denna spartid ryms två jättenedgångar, IT-bubblan som sprack och finanskrisens värsta tid, men månadsspararen lyckas trots det inte torska mer än -34%! Faktiskt är det så att ett år senare var man på plus igen, till och med inflationskorrigerat….

Känns orättvist…

Men okej, hur stort minus skulle man kunna ordna åt en sådan här månadssparare? Tänk om vi väljer som spartid den absolut sämsta perioden man kan tänka sig i modern historia? Då inleder vi sparandet i oktober 1929, månaden då ”Black Tuesday” inföll. Läget 2 år senare då kaoset var som värst hade man bara lyckats skapa ett likadant minus som i exemplet ovan, men på bara två år. Tycks vara jättesvårt att ordna stora minusar åt placerarna. Vad ska vi då ta för exempel?

Ett sätt är att inleda sparandet på botten av en lågkonjunktur och se på läget i följande botten. Då blir alla inköp i praktiken till högre pris än start och slutpunkten. Alltså testar vi på att börja spara i mars 2003 och slutar i mars 2009. Då skulle sparandet ha sett jättebra ut ända fram till oktober 2007 då börsen var på topp innan kraschen. Hela portföljen hade vänt till minus i augusti 2008 i samband med Lehman konkursen. I mars 2009 skulle 7200$ investerat vara värt 4802$ (också det inflationskorrigerat). Nedgången är också i detta fall -34% som är ingenting på aktiemarknaden. Dessutom skulle portföljen ha varit på plus igen ett år senare!

Tänk om det ändå skulle vara lika enkelt att placera också då du redan samlat en del placeringar…

Svenne Holmström

Skribenten fungerar som placeringscoach www.holmstromgroup.com

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *