I min förra blogg undersökte jag hur man kommer till en viss medelavkastning, i synnerhet på aktiemarknaden, genom att analysera det vida kända börsindexet S&P500. Jag kunde då konstatera att under tidsperioden 20.8.1998-20.8.2018 blev den genomsnittliga årsavkastningen på blygsamma 4,93%. Utöver detta har placeraren fått dividender på knappt 2% årligen i genomsnitt.

I den här bloggen tänkte jag analysera skillnaden mellan denna 20 åriga period (1998-2018) och den föregående 20-års perioden, 1978-1998, för att visa hur pass stora avkastningsskillnader som kan uppstå, och hur det här påverkar även dig som placerare!

För om du någon gång tänkt att allt var bättre förr så är du inte ensam om det. Nämligen, på aktiemarknaden var det bättre förr, och det har en enorm betydelse när du är med som placerare även om du placerar på väldigt lång sikt. I grafen nedan har jag beskrivit S&P500 indexet så att man kan se hur en 100€ investering gjord första dagen i perioden hade utvecklats under de kommande 20 åren. På X-axeln har vi antalet börsdagar (ca 220dagar =1år), och dividenderna är inte beaktade på något sätt.

Den här kurvan kan det löna sig att stirra på en god stund, för denna kurva om något berättar om hur avkastningarna ingalunda fördelar sig jämnt över tid. Avkastningsskillnaderna är enorma! En 100€ investering gjord 20.8.1978 skulle den 20.8.1998 vara värd 1.066€ medan motsvarande investering på 100€ den 20.8.1998 vore bara 261€ värd den 20.8.2018! Utöver detta har placeraren fått dividender, men inflationen har naggat avkastningarna i kanten.

Det kan vara värt att även kolla läget efter ca 2.200 börsdagar, dvs ca 10 år efter att investeringen är gjord. Under perioden 1978-1998 (dvs åren 1978-1988) var denna 100€ värd över 300€ men i perioden efter (åren 1998-2008) var samma summa bara värd 130€. Under perioden 1998-2018 tog det hela 18 år för indexet att dubbla i värde, medan det räckte med 9 år under perioden 1978-1998! Orättvist icke sant?

Åren 1978-1998 uppgick medelavkastningen (före dividender) till hela 12,57% årligen, medan den genomsnittliga avkastningen åren 1998-2018 stannade på 4,93%. Skillnaden verkar vara 7,5% årligen, men ränta på ränta faktorn är grym när man radar tillräckligt många år efter varandra.

Hur uppstår då dessa skillnader? Vi ska se om svaret hittas i 1-års avkastningsperioder så som jag analyserade i förra bloggen. Nedan alltså indexets förändring på 1-års perioder under denna 20-års tid.

Den där grafen blir väl knappast någon klok på, men man ser i varje fall att då det varit nedgångar så har nedgångarna varit både djupare och längre under perioden 1998-2018. Helt tydliga lågkonjunkturer på aktiemarknaden hittar vi 5st under perioden 1978-1998 och 4st under perioden 1998-2018, men dessa 4 var våldsammare än under den första perioden.

Vi gör livet lite enklare och ordnar ovanstående 1-årsförändringar från sämst till bäst, då framkommer skillnaderna betydligt tydligare.

I all sin enkelhet förstår man helheten från den där grafen. Åren 1978-1998 blev det helt enkelt mer avkastning och mindre minus, då det gick dåligt. Då man ordnar dessa år i grupper om 5% i gången ser man hur ofta olika perioder förekommit, avkastningarna normalfördelades väldigt långt:

De viktigaste skillnaderna är följande:

  1. 1978-1998 förekom det inte särskilt stora minusår alls
  2. 1978-1998 var volatiliteten förhållandevis låg
  3. Då man i perioden 1998-2018 får en överrepresentation på avkastningar i intervaller +11…+16%, så blir avkastningsskillnaderna omfattande om man beaktar intervallet +21%…+41%. I perioden 1998-2018 fanns det bara 674st medan de i intervallet 1978-1998 var hela 1.494st!

Avkastningsskillnaderna uppstår både från att minusen var mindre i omfattning, men över lag var avkastningarna helt enkelt högre långa tider 1978-1998. Orättvisan ökar då man dessutom inser att dividenderna då rörde sig mellan 2-4%, klart högre än 1998-2018. Inflationen skilde sig inte märkbart från varandra under perioderna, med undantag för 1970/80-talets brytning då USA led av väldigt hög inflation.

Blir vi bättre av att veta allt detta då?

Åtminstone kan vi nästa gång skoja med placeringsrådgivaren om hur avkastningarna inte fördelar sig jämnt, det är klart. Dessutom vet vi att under de 20 senaste åren blev avkastningarna på aktiemarknaden långt under sina långa genomsnitt.

Men ur dens synvinkel som vill skapa sin egen förmögenhet har den här saken en enorm betydelse. För att visa hur stor skillnad som i själva verket uppstår om man årligen fick den här typens avkastning som indexet har levererat så förstår man helheten. Ponera att man sparade 100€/mån in i S&P500 indexet och fick den genomsnittliga avkastningen utan dividender.

Spararen som sparade 1978-1998 skulle på 20 år ha 103.995€ sparkapital, medan den stackaren som sparade 1998-2018 bara hade skrapat ihop 41.328€. Bägges mål för denna 20 åriga period med 8% avkastningsförväntning hade varit 59.307€. Enbart en av spararna hade kunnat vara nöjd. Dessutom spelar inflationen en betydande roll i helheten då spartiden blir så här lång.

Det är alldeles klart att födelseåret, eller året då man kan inleda sitt sparande, har en stor betydelse för de kommande avkastningarna. Fastän två personer sparade på samma sätt under 20 år så blev slutresultatet förvånansvärt olika, beroende på när detta sparande sker. I detta exempel hade jag dessutom bara jämfört två 20-årsperioder mot varandra utan desto större eftertanke, man kunde bra jämföra vilka perioder som helst om man så ville, data finns att tillgå från slutet av 1800-talet.

Hittar vi orsaken till avkastningsskillnaderna från marknaden?

Med Shillers PE mätt hittar vi en alldeles tydlig förklaring. År 1978 var Shillers PE enbart kring 6 medan den 1998 var uppemot 30. Idag är Shillers PE ca 32. Aktiernas värderingsnivåer steg alltså kraftigt 1978-1998, medan de hölls på en rätt stabil nivå 1998-2018. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att så här stora skillnader kan uppstå.

För mig har det redan i ett årtionde varit klart att vi lever i en så kallad secular bear market. Över de normala konjunkturcyklerna som varar några år i gången finns en betydligt längre cykel, som en större våg som varar kring 20 år i gången. Just nu lever vi i slutet av en lång period av stagnering som började kring millennieskiftet (finns olika åsikter om det). Man kan kalla dessa cykler för supercykel. För att få en ny supercykel som visar uppåt krävs det minst en eller flera större nedgångar innan man kan drömma om ordentliga avkastningar igen.

Att det förekommer en supercykel märker man om man undersöker hur olika perioder har avkastat historiskt. En motsvarande dålig period hittar man t.ex. 1958-1978 då den genomsnittliga årsavkastningen stannade på 3,9%, före dividender. Åren 1938-1958 fick man däremot 7,0% årligen före dividender, trots eller tack vare krigen.

Sådana här supercykler lämnar sina tydliga spår åt generationer placerare och det kan till och med vara så att hela generationer blir mer eller mindre utan avkastningar trots att de är med väldigt länge, i synnerhet då inflationens inverkan beaktas.

Man får dock inte ge sig innan det roliga ens börjar, för det att ekonomin går i långa supercyklar skapar också möjligheter. Det inser man om man årligen skulle eftersträva 8-10%, före eller efter dividender, men tillåter en tillräckligt lång spartid. 20 år är för lite som vi nu kunnat konstatera, 40 år är bättre. De facto, hade man varit med hela perioden 1978-2018 (augusti) hade avkastningarna normaliserats till 8,66% före dividender, och i den perioden har det hänt en hel del på marknaden som ingen hade kunnat förutspå.

Svenne Holmström

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *