Placeringens totalavkastning beskrivs oftast som en annualiserad genomsnittlig avkastning, dvs vilken avkastning du fått i medeltal årligen. Vi kan ta som ett enkelt exempel att aktiemarknaden oftast förväntas avkasta 8-10% årligen, om man får tro de flesta placeringsböckerna.

Samma genomsnittliga avkastning, eller avkastningsförväntning nämns även då du besöker din placeringsrådgivare i banken. Avkastningsförväntningen för din placering är något, och alltid samma för all framtid.

De senaste 20 åren har dock varit rätt besvärliga på aktiemarknaden, vi har genomgått två större kriser, IT-bubblan och finanskrisen. Ett av världens mest följda aktieindex är S&P500, som beskriver hur 500 stora amerikanska bolag utvecklas på börsen. Under tidsperioden 20.8.1998-20.8.2018 har detta index avkastat 4,93% årligen i genomsnitt. Startvärdet var 1091 poäng och slutvärdet 2857 poäng.

Utöver detta har placerarna naturligtvis fått dividender. Tyvärr är dividendavkastningen rätt låg i USA, den stannar under 2% genomsnittligen för denna period. Även om man hade återplacerat dividenderna tillbaka i index hade avkastningen blivit under långsiktiga genomsnitt.

Jag tänkte ta reda på hur man alls har kommit till denna, till synes låga, avkastningen. Någon jämn utveckling har det i varje fall inte varit fråga om. Nedan är S&P 500 prisindexet (kursuppgifterna nerladdade från Yahoo Finance) och en punktlinje för hur det hade sett ut om avkastningen varit samma årligen som genomsnittliga avkastningen.

Eftersom index nu är på toppnivå blir indexet under den genomsnittliga avkastningen majoriteten av tiden. Skulle index sjunka skulle den genomsnittliga avkastningen närma sig indexets utveckling.

Trots detta kan man inte låta sig förundras över hur svårt det har varit att nå ens den här avkastningen. Titta till exempel läget år 2007 strax innan finanskrisen förstörde det roliga. Under åren 1998-2007 klarade inte indexet av att avkasta ens 5% årligen, och då är startdagen nästan två år innan IT bubblan sprack och slutdatumet verkligen på en topp, så värderingarna 1998 förklarar inte hela sanningen här.

Men vad krävs det för att nå ens denna 4,93%? För att underlätta analyserandet ritar jag två grafer om detta. Den första grafen beskriver årsavkastningarna, dvs vad avkastningen blivit om placeringen enbart varit med ett år. Från den får vi reda på hur pass mycket marknaden rör sig under ett års tid. Denna rörelse bildar även grunden för den så kallade volatiliteten, dvs risken.

I och för sig har grafen en del underhållningsvärde eftersom aktiespararens placeringshorisont alltid är över 1 år. Men vi får ett antal intressanta observationer från den i varje fall. Bästa året har avkastat hela +70%, medan sämsta året åt upp 50% av kapitalet.

Grafen nedan är lite mer intressant och åskådliggör hur avkastningarna fördelar sig. I den grafen har jag istället för att ordna rörelserna i tid, har jag ordnat dem från sämst till bäst. Under denna 20 års tid hittar vi totalt 4.781st 1-års perioder.

Av dessa 4.781st 1-års perioder avkastade 1.280st negativt, resten plus. Man kan med andra ord konstatera att under de senaste 20 åren var 26,8% av alla 1-års perioder på minus och 73,2% på plus. Av de som avkastade plus var 3.063st sådana som avkastade mer än indexets genomsnittliga avkastning, dvs över 4,93%. De facto fanns det 2.432 perioder, totalt 50,9% av alla perioder där avkastningen var minst dubbelt upp denna genomsnittliga avkastning, dvs över 10%!

Vad lär vi oss av detta då?

Om vi ska nå en genomsnittlig avkastning på börsen så ska avkastningen vara betydligt högre under ”normala” år. I det här fallet krävdes det att årsavkastningen skulle vara dubbelt upp genomsnittet så mycket som drygt halva tiden! Den störande faktorn i helheten är ju nedgångarna som stod för 26,8% av observationerna, och det är de som sabbar en stor del av den avkastning som byggs upp. Men nedgångarna är en del av placerande, det får man acceptera.

Om målet skulle vara att få 8% årligen borde man vänta sig att minst hälften av perioderna ska hämta kring 16%. Men under dessa 20 år klarade bara 747 1-års perioder av detta, blott 15,6% av alla 1-års perioder. Det räcker helt enkelt inte, det borde hittas över 1.600 sådana perioder till för att nå denna 8% årligen. Så klart påverkas helheten en hel del beroende på hur minusåren ser ut, men riktgivande är skillnaden helt enkelt enorm.

Vill man ytterligare förtydliga hur enorm skillnaden är så skulle man inte nå den långsiktiga genomsnittliga aktieavkastningen på 8% före dividender även om man huvudsakligen undvek de två stora nedgångarna, IT-bubblan och finanskrisen. Faktiskt borde S&P500 indexet snurra kring 5085 poäng, istället för dagens 2857 om man önskade 8% årligen. Vår egen OMXHCap skulle faktiskt ha klarat av att avkasta detta, dessutom betalas det betydligt bättre dividender i i Finland än i USA. Men avigsidan är att då det går dåligt för oss så går det katastrofalt dåligt här i jämförelse med det amerikanska indexet.

Eftersom statistik och procenträkning nu helt enkelt fungerar på det här viset betyder det alltså att vi ska eftersträva en avkastning som är minst dubbelt upp vad aktiemarknaden annars förmår avkasta minst halva tiden för att kompensera för nedgångarna som dyker upp. Någon kan ju i det här skedet ryta till och säga att detta inte stämmer, för genom att undvika nedgångarna så behöver man inte så mycket avkastning. Till det säger jag bara dream on baby, ingen har ännu kommit på ett klockrent recept för att hitta rätt säljtidpunkt som alltid skulle fungera.

T.ex. Shillers PE hade inte fungerat särskilt bra under de gångna 20 åren, då vi sett allt högre nivåer som det nya normala. Räntan har huvudsakligen varit mycket låg. Kanske en invers räntekurva är den indikator som pålitligast varnat om nedgångar, men också den brukar dyka upp antingen för tidigt eller för sent.

Dessutom ska man minnas att om man tänker vara med på marknaden i tiotals år så kommer man att uppleva tiotals större nedgångar längs vägen, såväl korta som långa. Nedgångarna är en del av marknadens beteende som vi får acceptera.

I nästa blogg kommer jag att visa hur pass dålig de sista 20 åren varit på marknaden jämfört med de 20 åren före detta, dvs jämfört med åren 1978-1998. Då det gick synnerligen bra, index steg i medeltal 12,57% årligen, och utöver detta dividender! Men hur såg avkastningarna ut för att nå sådana siffror, det får vi se nästa vecka!

Svenne Holmström

https://www.facebook.com/holmstromgroup/

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *