Idag publicerade Nokia sitt Q2 resultat och tyvärr var resultatet en besvikelse. I skrivande stund har pessimisterna övertag och kursen är ner nästan 10%. Samtidigt stiger Consti och Metso kraftigt på börsen.

En av de mest grundläggande riskhanteringsverktygen för en aktiesparare är diversifiering. Om portföljens enda innehav vore Nokia skulle portföljen vara rejält på minus idag, men om där istället var som enda bolag Metso skulle det se betydligt bättre ut. Om portföljen diversifierades och innehöll bägge bolag skulle portföljens volatilitet, dvs värdefluktuation/risk vara klart lägre än en enskild akties fluktuation.

I enlighet med finansieringsteori når man en så gott som fullständig diversifieringsnytta då portföljen innehåller 10-15 bolag. Varje nytt bolag efter detta hämtar visserligen med sig en minimal diversifieringsnytta, men samtidigt skapar det en hel del arbete och uppföljning i förhållande till den nytta bolaget för med sig.

Det blir ganska lätt så att man har ett tjugotal bolag i portföljen där svansen, dvs de minsta bolagen, saknar konkret nytta. Portföljen domineras av de 3-4 största innehaven, resten är snömos. Om situationen ändå inte är denna kan den lätt bli det med tiden, då ett antal bolag går betydligt bättre än de andra, och man låter bli att balansera portföljen i rädsla för skattekonsekvenser. Sådana här portföljer finns det gott om i bekantskapskretsen.

För att undvika att det ska gå så här har använder jag mig själv av en regel jag utvecklat som jag kallar 6:1. I all sin enkelhet innebär det att portföljens största innehav (och bransch) inte kan vara större än 6x det minsta innehavet. Om portföljens minsta innehav är t.ex. 1.000€ kan det största innehavet således inte vara större än 6.000€.

Om något bolag går dåligt och hamnar utanför den här gränsen måste jag ta ställning till dess roll i portföljen. Ska den alls vara med längre? Borde jag öka i den? Eller är bolaget litet på grund av att det största har gått väldigt bra?

Jag anser att varje innehav man har i portföljen ska bidra med en konkret nytta för placeraren. I många placeringsfonder kan man skönja att de 10 största innehaven representerar 50-60% av portföljen och så finns det 80 andra bolag i samma portfölj. Vilken är den konkreta nyttan som denna svans medför? Ingen enligt mig.

Om en portfölj består av 20 bolag och man väljer att följa 6:1 regeln kan det största bolaget i teorin stå för 24% av portföljen medan de 19 andra står för 4% var och en. Dock ser jag det inte som realistiskt att någon skulle bygga en sådan portfölj.

Då jag analyserar min egen aktieportfölj kan jag konstatera att det största enskilda innehavet representerar 12,9% av portföljen och att det minsta representerar 4,1%. I portföljen finns för närvarande 14 bolag. Den största sektorn står för 18,3% av portföljen och den minsta för 4,2%. Det minsta bolaget står alltså inte för den minsta sektorn, ej heller finns det största bolaget i den största sektorn. Med andra ord följer jag min 6:1 regel exemplariskt.

Eftersom jag följer den här regeln får det vissa konsekvenser för handeln med aktier. För att ta med ett nytt bolag in i portföljen måste placeringen vara minst lika stor som 1/6 av det största innehavet. Skulle placeringen bli mindre än så får jag lov att öka i något som redan finns i portföljen, eller ersätta ett bolag med ett annat. På det viset utmanar jag mig själv varje gång ett köpbeslut fattas, vill jag verkligen detta?

Det roliga är att 6:1 regeln även fungerar som en intressebevakare. Om man ponerar att jag får framför mig ett oemotståndligt och ”säkert” erbjudande som jag helt enkelt inte kan förbise, går det hastigt så att jag klämmer in för mycket i ett sådant bolag/objekt om jag inte hade regler att följa. Sådana säkra erbjudanden brukar leda till besvikelser… Regeln tillåter mig att ta risker, om jag så vill, men inte dumma risker. Dem ska man hålla sig undan.

De största dumheterna och förlusterna längs vägen har jag gjort just genom att inte ha en sådan regel i bruk. År 2007 dominerades portföljen av Salcomp, det blev en dyr lektion för mig. Senare var det Seadrills tur att sabba portföljen. Men visserligen har de största vinsterna också kommit genom att inte ha denna regel, då har det varit fråga om Saunalahti och Sponda. Kanske man borde undvika stora investeringar i bolag som börjar på bokstaven S…

Jag har haft den här regeln i bruk i ca 4 års tid och följer den slaviskt. Jag upplever att regel 6:1 fungerar utmärkt. Varje innehav har en praktisk och konkret betydelse för avkastningarna och riskerna hålls i styr. Dessutom kommer det inte för många bolag in i portföljen som skulle förorsaka extra arbete och uppföljning.

Svenne Holmström

På våra aktuella placeringskurser lär du dig hantera riskerna utmärkt! Vi drar igång i september!

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *